|
Måndagen den 9 juli 2007 tog vi bort vår älskade Ozzy. Då vi kom hem från veterinären hittade vi massor av svarta "taggiga" larver med silverprickar på ryggen, på vår gräsmatta. Min första tanke var "åh, Ozzy-fjärilar". töntigt kanske, men så tänkte jag. Jag hade tillsammans med barnen precis fött upp över 30 nässelfjärilar så vi ville gärna se vad de här larverna skulle bli för fjärilssort. Eftersom vi inte visste vad dessa skulle äta sparade vi bara en för att se om den kunde överleva. Det gjorde den. På onsdagen hade den blivit en puppa. Vi väntade med spänning och natten till i söndagen veckan efter kläcktes en Påfågelfjäril. Tanken jag hade när jag tog in den som larv var att vi i samband med Ozzys begravning kunde släppa ut den. Men vi hade inte fått hem Ozzy än och jag var rädd för att fjärilen inte skulle överleva i fjärilsburen, så vi släppte ut den några dagar senare. Den flög iväg ut ur buren och märkligt nog, tro det eller ej, landade den just på den plats, mitt bland klöverna, där jag tog sista bilden på Ozzy. Så varje påfågelfjäril vi träffar på ser vi som ett besök av vår älskade hund.
|
|